av WJ Mencarow
Generellt sett finns det fyra sätt att förstå omfattningen av Uppenbarelseboken: Idealism, Futurism, Preterism och Historism eller Kyrkohistorisk tolkning. Två uppfanns av Romersk Katolicism och en av de två lärs av de flesta Protestantiska kyrkor.
Idealism
Idealism, även känd som det andliga tillvägagångssättet, “förandligar” många, om inte de flesta, avsnitt som andra tolkningar tar mer bokstavligt. Idealism säger att många av händelserna i Uppenbarelseboken inte är historiska men avses att ha en andlig tolkning. Idealismen lär inte ut att Uppenbarelseboken förutsäger många specifika händelser i historien. Den idealistiska förståelsen lär hellre att Johannes syner representerar eviga andliga sanningar som finner uttryck i hela historien. Idealismen lär att efter Uppenbarelsbokens kapitel 3 (efter att breven till de sju församlingarna är färdiga och där symboliken börjar) har texten lite eller ingen tillämpning på jordiska nationer och händelser, förgångna eller nuvarande. Enligt Idealismen är bokens budskap efter kapitel 3 i stor utsträckning andligt.
Förespråkare av Futurism, Preterism och Historism (Kyrkohistorisk uppfattning) är inte överens med Idealismen. De tror att symboliken i Uppenbarelseboken motsvarar faktiska nationer och händelser. De är emellertid oense om vilka nationer som hänvisas till och om händelsernas tidpunkt.
Futurism
Futurism innebär att de flesta av de händelser som beskrivs i Uppenbarelseboken efter kapitel 3 ännu inte har ägt rum. Den futuristiska uppfattningen placerar det mesta av profetian i Uppenbarelseboken till framtiden (så kallad “Futurism”), strax före Kristi ankomst. Den förutspår en “Stor Vedermöda”, en sjuårsperiod då de troende kommer att uppleva världsvid förföljelse. De dödas uppståndelse och det senare “uppryckandet” av de troende som fortfarande lever på jorden kommer att inträffa under slutet. (Om du undrar varför jag lägger citattecken runt “Stor Vedermöda” och senare “uppryckandet”, se www.reformation.sermonaudio.com och leta efter “tribulation” i min predikoserie.)
De flesta fundamentalister och människor med en evangelisk trosuppfattning är Futurister. Några av de mer kända Futuristerna inkluderar John Nelson Darby, CI Scofield (Scofield Bible Bibeln, Bibeln om dispensationalism), Dwight Moody, Jerry Falwell, Pat Robertson, Chuck Swindoll, John Walvoord, Dwight Pentecost, J. Vernon McGee, Hal Lindsey, John Hagee, Jack Van Impe, Tim LaHaye och andra. Futurism lärs ut vid Dallas Theological Seminary och Moody Bible Institute, bland andra kända institutioner. Den överväldigande majoriteten av de populära böckerna om Uppenbarelseboken är skrivna av Futurister, till exempel “Left Behind” (”Kvarglömd”) – böckerna. Utgå inte från att eftersom det finns så många Futurister, eller därför att du respekterar några av dessa människor (som jag gör av många anledningar), därför bestämmer du att: Futurism måste vara korrekt. Vi får aldrig tänka på det sättet om någonting. Majoriteten har ofta fel: De allra flesta forskare tror på den allmänna teorin om evolution, men det gör det inte sant. Inte för så länge sedan försäkrade oss alla vetenskapsmän om att bakterieteorin om sjukdom är en myt och antiseptika medel var verkningslösa.
Preterism
Preterism är på många sätt motsatsen till Futurism. Preterister tror att det mesta av Uppenbarelseboken beskriver förföljelsen av Kristna under det Romerska riket. Det lär ut att nästan alla händelser som beskrivs i Uppenbarelseboken redan har inträffat.
Liksom varje tolkskola finns grader av tro. Vissa är “halvvägs” Preterister (precis som det finns “halvvägs” Futurister och “halvvägs” Historisister). En helt övertygad Preterist tror att “den stora vedermödan” och striden vid Armageddon redan har inträffat. Vissa Preterister tror att Kristi ankomst, de dödas uppståndelse och den sista domen redan har inträffat.
“Preteristiska tolkningar identifierar allmänt Jerusalem som Kyrkans förföljare, “Babylon”, “Modern till alla Skökor”, etc. De ser Armageddon som Guds dom över Judarna, utförd av den Romerska armén, som identifieras som “odjuret”. Vissa Preterister tror att den andra hälften av Uppenbarelseboken ändrar sitt fokus mot Rom, förföljelsen av Kristna och det Romerska Rikets fall. Den ser att Uppenbarelseboken fullbordades år 70 e.Kr. och därigenom få Guds fullständiga närvaro att bo hos hela mänskligheten. “- www.apocalypse-soon.com
Preterism är inte så känd som Futurism. Det lärs i mycket få Protestantiska kyrkor. Därför är de stora Kristna förlagen inte intresserade av att trycka Preteristiska böcker, och sålunda känner inte de flesta Kristna till något om Preterism. Vilken tror du säljer bättre, en bok om hur du kan känna framtiden, tecken på de sista tiderna och Kristi ankomst eller en bok om att det inte finns något att veta, allt har redan hänt? Det finns inga pengar i att försöka sälja en sådan bok, och du kan verkligen inte göra filmer om det.
Historicism (Kyrkohistorisk tolkning)
Historicism säger att något av vad Futurism och Preterism tolkar är sant, men det mesta är falskt. Enligt de som tror att Bibeln lär ut Historicism, beskriver Uppenbarelseboken kapitel 1 till 5 händelser som hände under första århundradet och kort därefter och kapitel 6 och framåt förutsäger händelser från och med 70 e.Kr. (när Jerusalem föll för Romarrikets armé under General Titus) tills slutet på denna nuvarande jord och bortom denna.
“Politiskt använder den Kyrkohistorisk tolkning symbolerna i Uppenbarelseboken till den gradvisa uppdelningen och kollapsen av det Romerska riket, framväxten av ett uppdelat Europa i Väst och ett Muslimskt Imperium i Öst och Östra Rikets kollaps medan Europa försöker återförena och återskapa det Romerska Riket.” – http://christianity.wikia.com/wiki/Book_of_Revelation
Den Kyrkohistorisk uppfattningen tolkar Uppenbarelseboken som att lära att Kyrkan kommer att expandera trots förföljelse; två steg framåt, ibland ett steg tillbaka, tills den erövrar hela världen. Den ser Uppenbarelseboken som ett utmärkt panorama över det förflutna, nutiden och framtiden för denna nuvarande värld och den slutliga Kristnandet av de flesta i mänskligheten. Kort sagt, Kristus, inte Satan, segrar på jorden såväl som i evigheten; uppfyllelsen av “Ske Din vilja på jorden, såsom i himlen”.
Historicism är inte bortglömd av Kyrkan idag. På de flesta webbplatser eller hos bokhandlare hittar du inte böcker som undervisar den Kyrkohistorisk tolkning. Men några namn som du kommer att känna igen som undervisade den Kyrkohistorisk tolkning i en eller annan grad – och ökade allt eftersom århundradena rullade på – är: Ignatius, Justin Martyr, Irenaeus, Tertullian, Cyprian, Athanasius, John Wycliffe, William Tyndale, Martin Luther, John Knox , Theodore Beza, John Calvin, Martin Bucer, Huldrych Zwingli, Philip Melancthon, Heinrich Bullinger, Thomas Cranmer, John Cotton, Westminster Confession of Faith, Westminster större katekesen, John Owen, Increase Mather, Cotton Mather, Matthew Henry, Jonathan Edwards , John Gill, de flesta Puritanerna, JH Bavinck, J. Marcellis Kik, Herman Hoeksema, Francis Nigel Lee och många andra. Med andra ord är den Kyrkohistorisk tolkningen (Historicism) den som många av de tidiga kyrkofäderna och de flesta Protestantiska Reformatorerna hade.
Futurism säger att nästan hela Uppenbarelseboken förutsäger händelser som kommer att äga rum långt in i framtiden. Det står att Uppenbarelseboken är i stort sett en profetia av händelser som kommer att äga rum i slutet av världshistorien och bortom. Preterism säger att nästan hela Uppenbarelseboken är gammal historia, att den rapporterar händelser som var klara och färdiga under det första århundradet, och sedan i de sista kapitlen berättar den för oss vad som kommer att hända på den sista dagen. Den Kyrkohistorisk tolkningen (Historicism) säger att Uppenbarelseboken är bådadera: det är en historiebok som rapporterar händelser från det första århundradet fram tills nu och profeterar om händelser som kommer fram tills Guds bok om världshistorien är färdig när Kristus återvänder för sista gången.
Ingen Kristen hade under de första 1500 åren efter Kristus någonsin hört talas om Futurism eller Preterism. Futurism uppfanns 1585 av Francisco Ribera, en Jesuitteolog, när han publicerade sin bok “In Sacrum Beati Ioannis Apostoli, & Evangelistiae Apocalyps in Commentarij”, där han teoretiserade att de första kapitlen i Uppenbarelseboken gäller för gamla hedniska Rom, och resten av boken profeterar om händelser i en avlägsen framtid under tre och ett halvt bokstavsår omedelbart före Kristi sista ankomst till jorden. Ungefär samtidigt stödde Jesuiternas Romerska Kardinal Robert Bellarmine (Galileos domare/inkvisitor) Riberas uppsats om Futurism i sitt arbete “Polemic Lectures Concerning the Disputed Points of the Christian Belief Against the Heretics of this Time”. Dessa två böcker är de tidigaste som jag har funnit formulera Futurism.
Den tidigaste bok som jag känner till som presenterar Preterism är “Vestigatio Arcani Sensus In Apocalypsi” (”An Investigation Into The Hidden Sense of the Apocalypse”). Den publicerades 1614 och skrevs av den Spanska Jesuitsteologen Luis De Alcazar. I sin bok hävdade Alcazar att allt i Uppenbarelseboken gäller det hedniska Roms tid och de första sex århundradena av kristendomen.(Http://www.preteristarchive.com/Books/1614_alcasar_apocalypsi.html)
Uppkomsten av Dispensationalism (time-gap theory)
“Riberas och Bellarmins skrifter innehåller grunden för teorin om dispensationalism bygger på.” – www.preteristarchive.com/thehistory-of-dispensationalism/
Naturligtvis kunde ingen Katolsk teolog, då eller nu, publicera en bok, speciellt en tolkning av Skriften, utan Påvens godkännande, kallat “imprimaturen“. De futuristiska böckerna av Ribera och Bellarmine och Preteristboken av Alacazar blev som krävdes, godkända (imprimatur) av Påven; Därför blev de lärosatser för den Romersk-Katolska tron.
Påven, som hävdar att han är ofelbar tolkare av Skriften, godkände två väldigt olika, motsägelsefulla och därmed oförenliga tolkningar av Skriften. Hur kunde det bli så?
Svaret är att både Futurism och Preterism tjänar Påvens intressen. Det som var den sanna tolkningen av Bibeln var inte ett bekymmer. Detta bevisas av det faktum att han gav sin imprimatur till BÅDA tolkningarna, den Futuristiska och den Preteristiska. Varför? Eftersom Påven bara brydde sig om en sak – det enda som Futurism och Preterism har gemensamt – försvarar Påvedömets överhet mot de Bibliska bevisen som var ihopsatt av Reformationens teologer. Här är nyckeln till att förstå detta: Om Uppenbarelseboken handlar om händelser under den gamla Romerska regeringstiden (som lärs av Jesuit Preteristen Alcazar), eller det handlar om händelser i slutet av tiden (som lärs av Jesuit Futuristen Ribera och Bellarmine), då kan Uppenbarelseboken inte, som Reformatorerna sa, lära ut att Babels Sköka är Romersk Katolicism, och att Påvedömet är antikrist.
Det är obestridligt att Futurism och Preterism uppfanns av Jesuiterna i en sista dunkel strävan att motverka Reformatorerna: Till de som faktiskt läste Bibeln och upptäckte att Påvedömets institution är antikrist hävdade Vatikanen: Om antikrist kommer att uppstå nära den slutgiltiga domen (Futurism), eller om han har redan uppträtt (Preterism), då kan han inte vara Påven. Det här är trådarna, oavsett hur kortlivade, oavsett hur motsägelsefulla, som Påven måste hålla fast vid för att överleva.
Evangeliska och fundamentalistiska pastorer är inte Romersk Katoliker. Men när de predikar och undervisar Futurism lär de en teori som härstammar och sprids av Romersk Katolicism för att försvara Påvedömet mot Skriftens sanning. Dessutom, vad de predikar och undervisar är diametralt motsatta vad de tidiga kyrkofäderna, proto-reformatorerna och de Protestantiska Reformatorerna trodde att Skriften lär.
Tidpunkten för uppfinningen av Futurism och Preterism är intressant. Martin Luther spikade fast sina 95 teser på Wittenbergs kyrkdörr den 31 oktober 1517 och antände den flamma som skulle bli den Protestantiska Reformationen och konsumera mycket av Europa med Guds ord på bekostnad av Påvedömets makt. John Calvin utgav den sista upplagan av hans “Institutes of the Christian Religion” 43 år senare, år 1560, som var ivrigt läst över hela Europa. Påvedömet var under belägring. Som reaktion skapade de mot-Reformationen. “mot-Reformationen anses allmänt ha tre aspekter: Jesuiterna, inkvisitionen och Tridentiska kyrkomötet. Med tanke på betydelsen av den Protestantiska apokalyptiska tolkningen av historien som profetiskt, steg för steg, precis bestämde de händelser som täckte hela den Kristna eran från början till slutet, verkar det motiverat att föreslå en fjärde aspekt, nämligen de praeteristiska och futuristiska tolkningar som Katolska kommentatorer lanserade som en motattack. “- V. Norskov Olsen as cited in “The Ecclesiology of John Foxe: A book review by Kevin Reed of John Foxe and the Elizabethan Church by V. Norskov Olsen, ” p. 47 [Berkeley: University of California Press, 1973]
Protestantens anklagare, domare och bödlar under Mot-Reformationen var inkvisitionen, som kallades med ett flertal namn: “Supreme Sacred Congregation of the Roman and Universal Inquisition,” “Supreme Sacred Congregation of the Holy Office,” och idag kallas det för “The Congregation for the Doctrine of the Faith” eller CDF, som leddes av kardinal Joseph Ratzinger tills han blev Påve Benedict XVI. Oavsett namn i dag är det samma inkvisition som jagade, torterade och mördade Protestanter.
Den Romerska tron uppfann Futurism och Preterism för att motarbeta den Protestantiska läran om att antikrist och Skökan Babylon i Uppenbarelseboken är Påvedömt och Romersk Katolicism. Preterism säger att antikrist och odjuret redan har kommit och gått, för att de var Nero och Romarriket. Futurism säger att antikrist och odjuret bara kommer att dyka upp i slutet av tiden. Återigen, vad har Preterism och Futurism gemensamt? Båda tjänar den Romerska Katolicismens intressen – knappast förvånande, eftersom Romersk-Katolska teologer uppfann dem båda. Strategin är enkel: Om antingen Preterism eller Futurism är sann, kan Uppenbarelseboken inte beskriva antikrist och Skökan Babylon som Påven och Romersk Katolicism.
Tyvärr lär de flesta Evangeliska och fundamentalistiska seminarierna, präster och författare en av de två Romersk-Katolska uppfinningarna.
