Påvliga Rom och Europeiska Unionen

Av Michael de Semlyen och Richard Bennett

Kära vän,

Vatikanen har varit den mäktigaste institutionen i Europa, och även om dess inflytande minskade vid tidpunkten för reformationen har det gjort en betydande återhämtning under de senaste två århundradena. De Protestantiska länderna i Europa som religiöst, politiskt och ekonomiskt befriats från en totalitär Romersk Kyrka verkar nu blint återvända till sitt ok.

Vatikanbankens skattebefriade status i Italien har gjort det möjligt för henne att manipulera många av de största multinationella företagen. Detta inflytande är dock ingenting jämfört med hennes makt i Europa och i världen av politik och religion. En Jesuitpräst som skrev i “Inside the Vatican” sade: “Trots Påvens betydelse för den Katolska Kyrkan och dess framträdande roll i internationella angelägenheter, är dess interna arbete lite känt för Katoliker, för världsledare eller för hela världen.*

Denna brist på kunskap är särskilt tydlig när det gäller den roll Vatikanen spelar i EU:s skapande. Om de Protestantiska länderna i Europa ska förbli fria måste sanna troende på båda sidor av Atlanten ta upp frågan om Rom och EU och ta det till vår Gud i bön.

Det är författarnas önskan att denna studie av en av de mäktigaste institutionerna i världen under 2010 granskas noggrant. Vårt syfte är att låta larmet ljuda och att stimulera andra att också göra det.

Studera och kommentera artikeln. Vänligen vidarebefordra artikeln till andra och placera den på din webbplats.

Med stor oro för Nya Europa när det håller på att bildas.

Richard Bennett och Michael de Semlyen

* Inside the Vatican: The Politics and Organization of the Catholic Church, av Thomas J. Reese, Harvard University Press, 1996, 4

Påvliga Rom är allmänt respekterat och beundrat i världen. Hon ses som välorganiserad, framgångsrik och inflytelserik, liksom värdig och auktoritativ. Auran av okritiskt beröm över, på varandra följande personer som blir Påvar, är unik för den Romerska Kyrkan. Ingen annan global institution har den. Hennes uttalanden om moraliska frågor har stor vikt. Så väl betraktad är Påvedömet idag att hennes acceptans även sträcker sig till Protestanter, av vilka de flesta har upphört att ifrågasätta hennes doktrin.

Varför ska vi då ta ställning mot denna lavin av nutida godkännande? Vi gör det för att vi är befallda av Herren Gud att förkunna Hans sanning och Hans varningar. För allt är inte alls som det verkar. Vi tror att den före detta stora brittiska predikanten Dr Martyn Lloyd Jones hade rätt när han proklamerade att “den Romersk Katolska Kyrkan är en förfalskning och en skam; Den representerar prostitution av den värsta och djupaste typen … Det binder helt människors själar, precis som kommunism och nazism gjorde, och det är i sig ett totalitärt system.”¹

Påvliga uttalanden om Europa

Den 31 augusti 2003 anförde Påve Johannes Pauls II det nya Europa till Jungfru Maria. I ord från den Katolska nyhetsbyrån Zenit,

“Han lade Europa i Marias händer, så att det skulle bli en symfoni av nationer som åtagit sig att bygga upp civilisationen i kärlek och fred.” I söndags manade den Heliga Fadern på att det slutliga utkastet till den Europeiska konstitutionen klart skulle erkänna den Kristna kontinentens rötter, eftersom de utgör en “garanti för en framtid”.²

Den officiella undervisningen i Rom gör klart att detta uttalande om “kontinentens Kristna rötter” är en fasad. När Påven eller hans Kyrka använder termen “Kristen” menar de “Romersk Katolsk”. Ett nyligen officiellt dekret från Rom fördömer “tendensen att läsa och tolka den Heliga Skriften utanför Kyrkans tradition och magisterium (undervisningsmyndighet)”.³ Rom förkunnar officiellt att Kristi Kyrka är den Katolska Kyrkan. I sitt dekret säger hon,

“Därför finns det en enda Kristi Kyrka, som består av den Katolska Kyrkan, styrd av Petrus efterträdare och av Biskoparna i gemenskap med honom.”⁴

Precis som nazisterna förklarade icke-arier att vara icke-människor, så förklarar nu Kyrkan i Rom andra Kyrkor som icke-Kyrkor. Hennes officiella ord är,

“De kyrkliga samhällen som inte har bevarat det giltiga Episkopatet (Påven) och det äkta och integrerade ämnet i det eukaristiska mysteriet (förvandling av brödet och vinet till att vara Kristi kropp och blod), är inte Kyrkor i rätt mening.”⁵

I samma dokument, Dominus Iesus (5 september 2000), hänvisas i fotnot 51 till ett dekret som säger,

“Vi förklarar, säger, definierar och förkunnar för varje mänsklig varelse att de med nödvändighet för frälsning helt är föremål för den Romerska Pontiffen (Påven).”⁶

Rom uttrycker således sin åsikt i sina officiella dekret. När de Protestantiska nationerna är engagerade i den framväxande Europeiska superstaten och dess konstitution, kommer Vatikanens plan att “Kristna” Europeiska unionen, återigen att genomföras. Som beskrivs av London tidningen Sunday Telegraph, “Påven förbereder sig lugnt för att ta på sig den mantel som han högtidligt tror vara hans gudomliga rätt – den nya Heliga Romerska Kejsaren som regerar från Uralbergen till Atlanten.”⁷

Vatikanen som ett “unik bidrag” till EU

EU har redan de flesta attribut som behövs för känna nationskänsla. Det har ett pass, en flagga, en gemensam valuta och en hymn. Det utarbetar i sin konstitution de ytterligare egenskaper för nationskänslan som en president, internationella ambassadörer och en utrikesminister. Vatikanen ger försiktigt bifall till allt detta genom att hävda att detta är “ett unikt bidrag till uppbyggandet av ett Europa som är öppet för världen”. Påven säger i sin Ecclesia i Europa,

“En och universell, men ändå närvarande i de många Kyrkornas mångfald, kan den Katolska Kyrkan erbjuda ett unikt bidrag till uppbyggandet av ett Europa som är öppet för världen. Den Katolska Kyrkan ger faktiskt en modell för väsentlig enhet i en mångfald av kulturella uttryck, ett medvetande om medlemskap i ett universellt samhälle som är rotat i, men inte begränsat till, lokala samhällen och en känsla av vad som förenar sig bortom allt som delar upp. “⁸

“De särskilda Kyrkorna i Europa är inte enkla organ eller privata organisationer. Snarare utför de sitt arbete med en särskild institutionell dimension som förtjänar juridiskt erkännande, i full respekt för rättvisa civilrättsliga system. ”

“Särskilda Kyrkor i Europa” är helt enkelt en undanflykt. Vatikanen ser sig som den särskilda Kyrkan och säger officiellt,

“De trogna Katolska medlemmarna måste bekänna att det finns en historisk kontinuitet – rotad i de apostoliska arven – mellan Kyrkan grundad av Kristus och den Katolska Kyrkan.” ¹⁰

Av de förordningar som publiceras är det uppenbart att, förutom att Romerska Kyrkan etablerar sig själv som ett “unikt bidrag till uppbyggnaden av ett Europa som är öppet för världen”, kräver hon “juridiskt erkännande” i enlighet med sin egen “civila lagstiftning”. Detta har varit grunden för Vatikanens politiska manipulation genom århundradena. Medan Rom noggrant förbereder sin egen rättsliga plats, kommer hon inte tolerera några rivaler – “Kyrkliga samfund som inte har bevarat det giltiga Episcopatet (biskopsdöme) är inte Kyrkor i rätt mening.”¹¹De kommer säkerligen inte att ingå som en del av “unika bidrag till uppbyggnaden av ett Europa öppet för världen “!

Som författare Adrian Hilton har varnat i en nyhetsartikel i tidningen The Spectator,

“Frågan om den Europeiska Unionens religiösa enhet är en fråga som har blivit dold än djupare än planerna för politisk union, men den gradvisa processen mot ett Katolskt Europa är lika verkligt. Påvens senaste krav på att “Gud” kommer att vara med i den framväxande Europeiska konstitutionen har blivit upprepad av många ledande Katolska politiker och Biskopar. På ytan kan en sådan referens bara förolämpa Europas ateistiska och humanistiska kontingent, det måste observeras att när Vatikanen hänvisar till Gud, ser hon sig själv som Guds ofelbara vice regent på jorden, det ledande organet för gudomligt uttryck. enligt sin publicering Dominus Iesus [5 september 2000], som den enda medlaren för Guds utvaldas räddning, insisterade på att alla andra Kyrkor, däribland Englands Kyrka, “inte är Kyrkor i rätt mening”. “¹²

Den verkliga betydelsen av Påvens budskap till Europa

Uttalandet i Ecclesia in Europa är en av de smartaste som producerats av Påve Johannes Paulus II. Det är ett mästerverk som förkunnar det Kristna budskapet, medan det faktiskt lär ut ritualerna och riterna i Påvedömet. Exempelvis nämns begreppet “Hoppets evangelium” fyrtio gånger i avhandlingen. Budskapet är dock inte ett hopp; snarare är det en skicklig förfalskning. Till exempel börjar paragraf 74 med att “en framträdande plats måste ges till sakramentens firande, eftersom Kristi och Kyrkans handlingar är beordrade för dyrkan av Gud, till helgelse för människor och till uppbyggande av det Kyrkliga samhället. “Påven presenterar således sina fysiska, symboliska sakrament som den verksamma orsaken till frälsning. I stället för den direkta lydnaden mot Kristus som Jesus krävde i evangeliet om tro, påstås sakramenten vara “Kristi handlingar”. Det är här Vatikanstatens anspråk på “hopp” ligger. Sådana sakrament förklaras nödvändiga för frälsning i Roms officiella undervisning,

“Kyrkan bekräftar att för de troende är sakramenten i det nya förbundet nödvändiga för frälsning. “Sakramental nåd” är Helige Andes nåd, som ges av Kristus och ordentligt för varje sakrament.”¹³

Genom att åsidosätta Guds direkta gärning i Kristus Jesus, är Roms sakrament ett försök att stjäla från Kristus, Hans prästadöme och ett försök att råna Honom på Hans makt som Medlare. Den Romerska Kyrkan försöker råna Guds Helige Ande på hans särdrag som den som helgar, genom att tillskriva sina egna ritualer den kraft som ger nåd. Således försöker man råna Gud Fadern på Hans privilegier att rättfärdiga och förlåta syndare. Detta är verkligheten bakom begreppet “Hoppets evangelium” som genomtränger Påvens budskap till Europa. Under århundradena har Rom ersatt Evangeliet med sina sakrament i en konsekvent förnedrande förolämpning mot Guds nåd. Påvens meddelande till Europa är skamligt mot Gud och fördömande för människor.

Vi är i en historisk tid, när det Heliga Romerska Riket återkommer som en Europeisk superstat. Under hela sin historia har Påvedömet varit självstyrande och oövervinnerligt för varje återhållande kraft förutom Guds kraft i evangeliet. Bibeltroende måste vara medvetna om de tider vi lever i, och vi måste studera EU:s historia för att se utarbetandet av Roms falskhet.

En kort historiebeskrivning av EU

Efter förstörelsen, och den enorma humana kostnaden för andra världskriget, beslutade statsmän och politiker att se till att det aldrig skulle hända igen. 1946 föreslog Sir Winston Churchill i ett berömt tal i Zürich i Schweiz att “vi måste bygga en slags europeiska stater”. Det var inte, som Euro-entusiaster ofta har insisterat på, ett engagemang för Storbritannien att delta i det europeiska projektet. Churchill planerade ett Västeuropa med fria och oberoende suveräna nationer, inte en odemokratisk federal superstat. Tillsammans skulle nationerna nå fram till ett öde med oöverträffat samarbete och harmoni.

År 1950 föreslog Schuman-planen den övernationella sammanslagningen av Tyska och Franska kol- och stålindustrier för att ligga till grund för Europeisk ekonomisk enhet. Den partiella sammanslagningen av de två traditionella fiendernas ekonomier skulle säkerställa fortsatt fred mellan dem. Den Franska utrikesministern Robert Schuman och den Tyske kanslaren Konrad Adenauer undertecknade avtalet, Parisfördraget, som grundare av den Fransk-Tyska kol- och stålförbundet. Liksom deras kollegor Jean Monnet och Paul Henri Spaak var de båda hängivna Romerska Katoliker som delade visionen om successiva efterkrigstids Påvar för ett återigen Katolskt och enat Europa. Adenauer och Schuman, tillsammans med Alcide de Gasperi, är alla tre “grundfäderna”, på väg att bli “helgonförklarade” av Vatikanen som belöning för att ha inrättat det nya Europa “på Romerskt Katolska principer”.

Europeiska ekonomiska gemenskapen (EEG), som inrättades 1957 av Romfördraget, förde in Italien, Holland, Belgien och Luxemburg för att ansluta sig till Frankrike och Tyskland, undanröja handelshinder mellan medlemsstaterna och förena sin ekonomiska politik. Det framgick för dem med tillräcklig uthållighet att läsa fördragets långa och svulstiga dokument att målet med projektet alltid var att uppnå politisk enhet i ekonomisk förklädnad, “en allt tätare union”.¹⁴

År 1962 infördes den gemensamma jordbrukspolitiken med en gemensam Europeisk marknad och prissättning, som konsekvent har gynnat Franska jordbrukare. The Northwest Technocrat kommenterade det Europeiska projektets utveckling på den tiden: “Fascism i Europa ska återfödas i respektabla business kläder, och Romfördraget kommer till fullo att genomföras till fullo. Drömmen om ett Heligt Romerskt Imperium som återvänder till makten för att dominera och styra den Kristna mänsklighetens så kallade styrkor i västvärlden är inte död, utan lurpassar fortfarande i förrummen i varje huvudstad på det västeuropeiska fastlandet, med den gemensamma marknadens ledare fasta beslutsamhet att återställa det Heliga Romerska Riket med allt vad det betyder!”¹⁵

Nästan trettio år senare var det London baserade Sunday Telegraph som uttryckte samma oro i en större artikel med rubriken “Nu, ett Heligt Europeiskt Imperium” Den konstaterade,

“Vatikanen tänker notoriskt på århundraden. I Påve Johannes Paulus II har vi den moderna tidens mest politiska Påve. Det är i rörelsen mot federalism i den Gemensamma Marknaden, med det kommande medlemskapet av Östeuropeiska länder, liksom tumultet i Sovjetunionen, som Påven kan se den största möjligheten till en ökad Katolsk politisk makt sedan Napoleons fall eller sedan motreformationen. Den Gemensamma Marknaden startade själv under inspiration av Katolska politiker – som Adenauer i Tyskland, Paul Henri Spaak, Jean Monnet och Robert Schuman. EG:s sociala stadga och socialismen av Jacques Delors (Europeiska kommissionens ordförande) är genomsyrad av Katolsk social doktrin. Om den Europeiska federalismen segrar, kommer EG verkligen att vara ett Imperium. Det kommer att sakna en Kejsare, men det kommer att få en Påve. Det är svårt att inte tro att Wojtyla inser det här. “¹⁶

År 1967 meddelade premiärminister Harold Wilson att Storbritannien skulle ansöka om att bli medlem i Europeiska gemenskapen (den gemensamma marknaden). Det Brittiska folket röstade för att göra det i en folkomröstning i tron att de gick med i ett närmare handelsförhållande, en slags klubb, snarare än att vara bunden till en utvecklande superstat. Tyvärr hade inte fler personer läst Romfördraget på 1960-talet än de som läste Mein Kampf på 1930-talet. Politiker och opinionsbildare, som borde ha vetat bättre, accepterade försäkringar om att ingen förlust av suveränitet var involverad i anslutning till EEG.

År 1973 överlämnade premiärminister Edward Heath, som definitivt visste bättre, Storbritannien som medlem i EEG. Irland och Danmark gick med samma år. År 1979 inrättades Europaparlamentet i Strasbourg med sitt första direkta val. Ordet “ekonomiskt” togs försiktigt bort från projektets namn som nu skulle beskrivas som Europeiska gemenskapen (EG). Grekland blev medlem i EG 1981, vilket var året för den Europeiska enhetsakten, vilket innebar en gradvis överföring av verkställande, lagstiftande och rättsliga befogenheter från medlemsstaterna till EG:s “hjälpmedel”. Spanien och Portugal anslöt sig till EG 1986 och det utgjorde totalt tolv medlemsstater. 1990 anslöt sig Östtyskland som en del av ett enat Tyskland.

I februari 1992 undertecknades Maastrichtfördraget eller Europeiska unionens traktat i Maastricht i Holland av utrikes- och finansministrarna i medlemsstaterna. Målet var att binda de tolv nationerna till samarbete eller “en allt närmare union” på en rad andra frågor än ekonomi och handel. För detta ändamål bytte EC namn till Europeiska unionen. Maastrichtfördraget inrättade den ekonomiska och monetära unionen, vilket i slutändan skulle leda till att alla medlemsstater delade en gemensam valuta. Den religiösa dimensionen, om än inte uppenbar, var nyckeln till det som bildades. Bland de Europeiska ledare som var mest inflytelserika när det gällde att främja Maastrichtagendan var Jacques Delors och den nederländska premiärministern Ruud Lubbers (både utbildade jesuiter) samt de hängivna Katolikerna, Tysklands Kansler Kohl och premiärminister Felipe Gonzales i Spanien. Dessa fyra ledare var alla produkter från den Romerskt Katolska sociala rörelsen, som anser att “det finns ingen ädlare uppgift än vår kontinents sammanslutning” och ser tanken om ett förenat Europa som i huvudsak ett Katolskt koncept.

Amsterdamfördraget följde och undertecknades 1997 som ett ytterligare inslag av “ever-closer union”, vilket faktiskt innebär en alltmer minskande suveränitet, enligt principen om acquis communautaire – gemenskapsregelverk – (som hävdar att “det som förvärvats inte kan tas bort”). Amsterdamfördraget gav mer befogenhet till den icke-valda kommissionen och i synnerhet till sin icke-valda President som initiativtagare, förvaltare, förhandlare och fördragets väktare. Nicefördraget, som undertecknades av Premiärminister Tony Blair i december 2000, var det sista i fördragsserien, som gradvis dränerade UK (United Kingdom) på dess suveränitet. I Nice etablerades slutligen och oåterkalleligt EU som en suverän federal stat. En ny Europeisk straffrättslig kod, Corpus Juris, kommer att ersätta den klassiska, långvariga brittiska strafflagen. Vitala element som rättegång med jury och Habeas Corpus (en allmän rättslig princip. Den syftar till att en frihetsberövad person inom rimlig tid ska få veta orsaken till frihetsberövande) saknas i den här nya koden.¹⁷

EU:s Högsta Makt

Redan innan Nicefördraget trädde i kraft upprättades EU:s konstitutionella konvention, som föreslogs av den tidigare franska presidenten Valery Giscard d’Estaing, sitt första utkast till en konstitution för Europa i oktober 2002. Den 13 juni 2003 producerades en slutgiltig version av utkastet Treaty Establishing a Constitution for Europé. Citat från London Daily Telegraph,

“Till tonerna av Beethovens ”Ode to Joy” proklamerade igår konventet för Europas framtid enighet om en skriftlig konstitution för en stor Europeisk union med 450 miljoner medborgare som samlar öst och väst. Valery Giscard d’Estaing, ordförande för den 105 man starka gruppen, höll upp en text … “Vi har sått ett frö och jag är säker på att fröet kommer att växa och bära frukt. Europas röst kommer att höras och respekteras på internationell nivå. Istället för ett halvformat Europa har vi ett Europa med en juridisk identitet, med en gemensam valuta, gemensam rättvisa, ett Europa som håller på att få sitt eget försvar.” Det var ingen omröstning. M Giscard, känd för sin härskarstil under 16 månader av stormiga debatter, visade helt enkelt konsensus bland parlamentsledamöterna (MP:s), MEP:s (Member of European Parliament) och de nationella sändebuden. Få var villiga att skämma ut festen genom att ropa ”ujust spel”…. Konstitutionen ger EU full “juridisk individualitet” och fastställer att EU-lagstiftningen kommer att ha företräde framför medlemsstaternas lagstiftning. Det förbjuder Westminster att lagstifta på de flesta områden av det nationella livet – jordbruk, rättsväsende, energi, socialpolitik, ekonomisk sammanhållning, transport, miljö och aspekter för folkhälsan – om inte Bryssel väljer att avstå från sin makt.”¹⁸

“Om den nya konstitutionen godkänns kommer EU inte längre att vara en fördragsorganisation där medlemsland enas om att utlåna makten till Bryssel, för vissa ändamål, under förutsättning att de kan ta tillbaka den igen. EU kommer i stället själv att bli makten, med förmågan att underteckna internationella fördrag i sig själv. Den kommer att ha sin egen president, utrikesminister och utrikespolitik; eget parlament, högsta domstol, flagga, nationalhymn och valuta. Det kommer att bli en suverän stat, i själva verket en federal superstat. De medlemsstater vars konstitutioner kommer att omfattas av denna högre konstitution kommer upphöra att vara suveräna. Den nya ordern blir oåterkallelig. M Giscard gjorde klart att det nationella vetot ska avskaffas på 50 nya områden, inklusive invandring och asyl. “¹⁹

Enligt den nya konstitutionens regler får ingen nation tillåtas att bryta sig ut ur EU, med undantag av två tredjedelars majoritetsval av medlemsstater i samförstånd med utbrytandet

Samma ande – av dominans

EU kommer att förvärva kompetens inom alla utrikespolitiska områden, inklusive en progressiv utformning av en gemensam försvarspolitik, även om stora beslut måste vara enhälliga. Europeiska domstolen, som förvärvar stora befogenheter, kommer att se till att medlemsstaterna aktivt och utan förbehåll stöder EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik. Artikel 8 i utkastet till konstitution, som också innebär “en skyldighet för lojalt samarbete gentemot unionen” i medlemsstaterna, förstärker EU-lagstiftningens överlägsenhet över medlemsstaternas lagstiftning.²⁰ En EU-advokat kommer att kunna att åtala “gränsöverskridande brottslighet”, en allomfattande term som tillåter Bryssel högsta jurisdiktion i hela EU. Konstitutionen saknar en seriös demokratisk dimension och är tydligt utformad för att stärka EU:s maktstruktur till förmån för den Europeiska eliten. Utan tvekan är avsikten att tvinga igenom den med den minsta möjliga demokratiska granskningen.

Denna anda av absolut envälde som ska styra EU är skrämmande lik den ande som härskar i Vatikanen, “Den Heliga Stolen bedöms inte av någon.”²¹ Roms avtryck i historieskrivningens sidor har alltid varit “inget ansvar”. Dess lagar säger också: “Det är enbart den Romerska pontiffens (Påvens) rätt att döma, i fall som nämns i kanon 1401:1 (code of canon law). de som innehar de högsta positionerna i ett land. “²² Samma anda av despotism i båda systemen förkunnar högsta försiktighet.

“Övergivandet av tusen år av historia”

Fördraget som inrättar den nya konstitutionen, som ska godkännas av regeringskonferensen 2004, är långt mer omfattande än något tidigare fördrag. Derek Heathcote-Amory, det konservativa partiets representant vid konstitutionella konventet, beskrev det med rätta som “större än Maastricht, Amsterdam och Nice-fördragen tillsammans.” Konsekvenserna av sådana stora förändringar, “Övergivandet av tusen års historia”, har inte förståtts riktigt av majoriteten av det brittiska folket. Lite i taget, fördrag för fördrag, först EEG, sen EG, sen EU; människor har blivit vana vid Europa och uttråkade av det; och med så många skrämmande historier om Bryssel, så kallade faror som hotar deras oberoende och suveränitet, så många har euroskeptikerna “gråtande vargar” blivit. Allting har pågått så länge de kan minnas – och trots allt har Storbritannien, den fjärde största ekonomin i världen, i huvudsak blomstrat. Problemet är att vargen nu står vid dörren!

Många av dem som uppskattar Storbritanniens självständighet, och som inte vill ge bort den, för vilket två världskrig kämpat för att behålla, inser detta. Om konstitutionen upprättas för Europa och ratificeras av Storbritanniens parlament, skulle det vara första gången som Storbritanien har antagit eller anslutit sig till en helt skriftlig konstitution. Hur kan Storbritanien anta en sådan konstitution, som aldrig har haft en förut? Svaret verkar vara enkelt. Folket måste ge sitt samtycke. Men om arbetarregeringen går sin väg kommer det inte bli någon folkomröstning. Tony Blair, som sägs ha inriktat sin uppmärksamhet på det högsta ämbetet, som president för “Europas Förenta Stater”, har gjort klart att det inte kommer bli någon folkomröstning. Han vill inte ha det eftersom han vet att han inte kan vinna den. En folkomröstningskampanj skulle även lära folket både vad som föreslås och vad som redan har hänt. Premiär Ministern gick med på att hålla en folkomröstning om den gemensamma valutan innan han kom 1997, men hittills har han tvekat att göra det, eftersom “villkoren inte har varit de rätta” – vilket innebär att han skulle ha förlorat folkomröstningen.

EU’s Maktsymboler

EU-parlamentets huvudbas är Strasbourg i Frankrike. Staden symboliserar drömmen om fransk-tysk integration som var hjärtat i Karl den stores Heliga Romerska Rike. I december 2000 öppnade Europeiska Unionen sin nya parlamentsbyggnad där. Den har sin förebild i den Holländska konstnären Pieter Breugels berömda målning av Babelstornet. Breugels målning visar Tornet oavslutat, liksom den nya EU-byggnaden, som är byggd för att framstå oavslutad i nära likhet med målningen. Utanför parlamentets byggnad finns en staty av gudinnan, Europa, som rider på en tjur. Inuti byggnaden visar kupolen en kolossal målning av en kvinna som rider på ett odjur. Symbolen, med kvinnan som rider på ett odjur, finns också på några av de “två euro” mynt som har präglats.²³

Samma bilder har dykt upp på EU-frimärken, inklusive Brittiska som utfärdades 1984 för att fira det andra valet till Europaparlamentet. EU:s medvetna användning av sådan symbolik skapar intrycket av att man vill komma ihåg Europas önskan att styra med all den makt som det har till sitt förfogande. I Skriften uppenbaras kvinnan som rider på odjuret i Uppenbarelseboken 17. Identifieringen med Roms Kyrka har länge varit uppenbar för Bibeltroende. Denna tolkning av Bibelns profetia gjorde mycket för att bemyndiga Reformationen. Endast det Påvliga Rom är en stad som är belägen på sju kullar, ett religiöst system, vars Prelater “är klädda i lila och scharlakansröd färg”, en civilstat “med vilken jordens kungar har begått otukt” historiskt med händer som är blodröda med Bibeltroendes blod, “de har blivit druckna av de heligas blod och av Jesus martyrer.” Påvliga Rom är det enda världsomspännande religiösa systemet som kallar sig och sin oskuldsgudinna “Mor”.

Historien avslöjar också vad som händer nu

En kort genomgång av den Europeiska historien hjälper till med att identifiera Påvedömet med Skriften. Efter det Romerska Rikets kollaps i femte århundradet försökte Påvedömet ständigt upprätta samma dominans som om kejsarna (i själva verket använde flera på varandra följande Påvar samma namn, Pontifex Maximus). De gjorde det genom att väva samman både tidsmässiga och andliga jurisdiktioner och antog sig själva hädiskt som “Kristi ställföreträdare”. I den falska rollen, kunde de under några århundraden underkuva Europas konungar som blev deras viceregenter.²⁴ Således lyckades “Moderkyrkan” i århundrade efter århundrade utöka sin makt genom att tillskansa sig världslig makt. Under religionsförklädnad planterade hon sitt eget hierarkiska regeringssystem med sina omfattande ekonomiska krav i vart och ett av Europas riken. Blandningen av världsliga och heliga ting var Vatikanens sätt att operera under medeltiden, ett sätt som var svårt att motstå. Olyckligtvis är det fortfarande så idag, och det kommer att bli så igen, när makt och kontroll har samlats i det nya “Europas Förenta Stater.” Semper eadem, Rom ändras aldrig.

Dubbelheten i Påvedömets eviga blandning av politisk och andlig makt kan säkert inte bli bättre skildrad än i Guds Ord i Uppenbarelseboken 17. Aposteln Johannes såg det tio horniga odjuret, som representerar det Romerska Riket och som bar en kvinna klädd i lila och scharlakansrött, dekorerad med guld, ädelstenar och pärlor. Hon är en sköka och mor till alla skökor och styggelser, kungars älskarinna, oanständig förföljare berusad av de heligas blod och Jesu Kristi martyrer. Ängeln sa till Johannes: “De sju huvudena är sju berg som kvinnan sitter på.” För att förklara detta egendomliga faktum och för att undvika gissningar, tillägger han: ”Kvinna du såg är den stora staden som regerar över jordens konungar.” (v7) Staden är obestridligen Rom. Namnet på skökans panna är “mysterium”. Staden kan inte vara hedniska Rom, om vilken det inte fanns något mysterium. Däremot var Påvliga Rom mystiskt och fortsätter att vara gäckande och svårfångat. Babylon, i Uppenbarelseboken, är en stad och en sköka. Jerusalem, i samma bok, är en stad och en brud. Babylon är den bedrägliga älskarinnan till jordens kungar; Jerusalem den rena bruden till Konungarnas Konung. Kontrasten är mellan Kyrka och Kyrka, den trofasta Kyrkan och den avfälliga Kyrkan.

Flaggan – En annan Andlig Symbol

Europeiska unionens flagga, blå med en utformning av tolv stjärnor i en cirkel, härrör från de tolv stjärnorna som i Katolsk tradition är en halo runt Jungfru Maria. Stjärnorna härrör från tron att tolv är symbolen för perfektion och vad som är oföränderligt. De politiska syftena bakom alla dessa symboler diskuteras mycket. Den Bibliska betydelsen är dock avslöjande. Enligt Europeiska Unionens publikation Europas Star Choice: “Flaggan har sina rötter i Romersk Katolisism, tar sin symbolik från Romersk Katolisism och representerar det Romersk Katolska idealet.” Designen med dess stjärngloria inspirerades från många bilder av Jungfru Maria, Den mest framträdande finns på Europarådets glasmålningar i Strasbourg-katedralen.

EU:s “inre marknad”, “socialt kapitel” och “närhetsprincip” är begrepp från Romersk Katolsk socialundervisning, med ursprung från Påve Pius XI på 1930-talet och antagen av Hitlers Vatikanuppbackade tredje rike. Den Nazistiske finansministern Walther Funk, arkitekten av Hitlers “Nya Europa”, utfärdade ett kompendium med dokument 1942 som innehöll detaljerade planer för ett Europa med nära likhet till det nu framväxande Europa. Funks papper beskriver: “Europeiska ekonomiska gemenskapen”, “Den gemensamma europeiska valutan”, “Harmonisering av europeiska växelkurser”, En gemensam arbetspolitik och en Europeisk regional princip. Den sistnämnda har nu blivit känd som Europe of Regions Policy – England ska ersättas av sju regioner, som med Skottland, Wales och Nordirland kommer att sammanfatta tio regioner som allt. Tillsammans ska de ersätta United Kingdom!

Det tredje riket som ska följas av den fjärde

Det tredje riket, som EU, var ett försök att återuppliva det Romerska Riket. Vatikanstatens högre strategi och det passiva Catholic Central Party (BVP) partiet hade fört Hitler till makten. Bidragande i denna strategi var rikskansler Franz von Papen och Påve Nuncio, Monsignor Pacelli, den kommande Påven Pius XII. Von Papen går till historien som mannen som gav Hitler hans två tredjedels majoritet, undertecknade lagen som gjorde honom till statschef och var också ansvarig för det enormt viktiga konkordatet (avtal mellan stat och Kyrka) med Romerska Kyrkan 1933. Han förklarade “det tredje Riket är den första makten i världen som ska utöva Påvens höga principer” ²⁶ Otroligt, med tanke på hans ansvar för nazistiska grymheter, frikändes han i Nürnberg och blev senare Påvlig Kammarherre till Påve Johannes XXIII. Pacelli, Påve Pius XII, blev berömd för sin tystnad med avseende på förintelsen och de andra skrämmande brott som begåtts av fascisterna i Europa. Vatikanstatens försök att helgonförklara honom har visat sig vara mycket kontroversiell.

Den nazistiska ledningen var främst Romersk Katolsk. Hitler och Himmler påverkades starkt av Jesuiterna, liksom Mussolini, vars biktfader var en Jesuit. Hitler sade om Himmler: “I Himmler ser jag vår Ignatius de Loyola”. ²⁷ Joseph Goebbels var också Jesuitutbildad, liksom Walter Schellenberg som ledde SD eller Sicherheitsdienst, SS-säkerhetstjänsten SS och innan de dömdes till döden i Nürnberg för brott mot mänskligheten, konstaterades att “SS-organisationen har bildats av Himmler enligt Jesuitsordens principer. Deras föreskrifter och de andliga övningarna som föreskrivs av Ignatius of Loyola var modellen Himmler försökte kopiera exakt “.²⁸

Läxan och varningen som historien ger är att de odemokratiska regimerna, vars ledare är skyldiga trohet till Påven eller utövar “Påvens höga principer”, utgör ett hot mot den enskilda friheten och utövar religiös förföljelse. Inkvisitionen levde och frodades till exempel bra på Balkan på 1940-talet. “Konvertera eller dö” var valet på 900 000 Ortodoxa Serber i det nya Kroatien, som drevs av nazistmarionetten Anton Pavelich och Romerskt Katolska Primaten, Årkebiskop Alois Stepinac. 200 000 blev “konverterade”; 700 000 som föredrog att dö, torterades, sköts, brändes eller begravdes levande. Denna skrämmande förföljelse, som framförallt utfördes av Ustasja präster och krigare “för Kristi och Kroatiens triumf”, inkluderade många av krigets värsta kränkningar; Säkert var lemlästningarna skrämmande, barbariet hemsk.²⁹

Få människor vet vad som ägde rum i Kroatien under andra världskriget: nyheterna om det har helt enkelt undertryckts. Inte heller förstår de vad som hände på Balkan på 1990-talet. Återupprättandet av Kroatien som en självständig stat, under Jugoslaviens sönderdelning under 1990-talet, är lärorikt. Europeiska Unionen, ledd av Tyskland ignorerade Storbritanniens och många andra nationers protest i att pressa för att detta skulle ske. Vatikanen var den första som erkände det återfödda Kroatien. I Sunday Telegraph från september 1991 uttryckte historikern Andrew Roberts förvåning att

“Nästan alla västerländska medier har valt att hylla Kroaterna. … hur förväntas Serberna att reagera på beslutet att anta Ustasja rutiga symbol som den Kroatiska nationella flaggan? I Krajina tar det längre tid än koncentrationsförmågan som behövs i dagens CNN-sändningar, att glömma hur Franciskan-munkarna deltog i slaktandet av Serber i Kroatiska Bosnien. Ortodoxa Serber blev lovade skydd om de konverterade till Katolicismen och dödades sedan, när de gick in i Kyrkorna, och prästerna tittade på. “³⁰

Inget av detta är överraskande om vi känner till Romerska Katolicismens historia. “Från Påvedömets födelse på 600-talet, till nutid, har det av noggranna och trovärdiga historiker beräknats att mer än FEMTIO MILJONER av den mänskliga familjen har slaktats för ”brottet” hädelse, av Påvliga förföljare, ett genomsnitt på mer än fyrtio tusen religiösa mord varje år under Påvedömets existens.”³¹ Skriften talar profetiskt om hennes lust efter makt och blod; historien har noterat många av de grymma detaljerna.

Påvedömet har varit dominerande under hela Europas historia. Det har lämnat sitt kännetecken och vittnesbörd på de flesta större nationer. Under gamla tider har det visat sig vara helt dominerande i sin kontroll av Kungar och Furstar. Hela Västvärldens historia, över fjorton århundraden, har varit plågad av Romerska Kyrkans intriger och konspirationer i en oupphörlig strävan efter hennes globala syfte. I ord av historikern J.A. Wiley,

“… .vad avser Påvedömets inflytande på regeringar, det var lätt att demonstrera, att Påvedömet försenade tillkomsten av representativa och konstitutionella regeringar under tretton århundraden. Vidskeplighet är despotismens moder; Kristendomen är frihetens förälder. Det finns ingen sanning som världens tidigare historia etablerar mer än det här. Det var genom Kristendomen som det demokratiska elementet först kom in i världen. … Den Påvliga regeringen är själva motsatsen till den konstitutionella regeringens: den centrerar all makt i en man: det gör den på grund av gudomlig rättighet; och är därför väsentligen och evigt fiende till det konstitutionella elementet. Dess långa dominans i Europa bildade den stora skiljemuren för utvecklingen av det populära elementet i samhället och till upprättandet av konstitutionella regeringar i världen. ”

Vårt hopp och bön för Europa

Återigen har vi kommit till ett bestämt ögonblick i historien. Återigen är Vatikanen engagerad i att placera sin prägel och sina ritualer i Europa för att främja sin välbekanta dagordning. Det gör det på ett antal olika sätt riktat från de högsta bestämmande nivåerna i Vatikanen. För det första arbetar Vatikanen direkt via sina civila ambassadörer som finns i varje Europeisk nation. Enligt den Katolska almanacken får “den Påvliga representanten” från den Romerska Påven uppdraget att representera honom på ett bestämt sätt i de olika nationerna eller regionerna i världen. “³³ För det andra umgås den Romerska Kyrkan också direkt och juridiskt med enskilda nationer genom dess många juridiska konkordat. Mindre direkt drivs den genom sin representation och sitt inflytande i de flesta statliga myndigheter i Europa. Detta engagemang, särskilt inom finans och affärer, dokumenteras i Vatikanens almanacka under rubriken “Regeringsorganisationer”. Bland dessa hör bland annat Förenta Nationerna, Europarådet, Organisation för Amerikanska Stater, Internationella organisationen för enandet av privaträtten och Internationella rådet för spannmål. Rom har sina observatörer och delegater i alla dessa många noterade organisationer.³⁴ Slutligen opererar hon genom sitt eget folk i Europa, vars trohet först och främst ligger hos den Romersk Katolska Kyrkan. Många av hennes invånare har tillgång till positioner i dess styrande struktur. Som Romersk Katolik är de förbundna av Vatikanen att använda både inflytande och ställning för att få en nation i linje med den Påvliga politiken ang. ett visst problem.

Vi måste be att Europa inte kommer tillbaka till läget som det var i, andligt och politiskt under medeltiden. Romerska Katolicismen, även om den politiskt och till det yttre är stark, så är den inåt och andligt svag. Genom sina lagar och ceremonier är hennes Biskopar, Präster och lekmän skyldiga att acceptera det system som erkänner Påven som den universella “Enväldig Fader” medan han förnekar den sanna Fadern och Sonen. Ur dess traditioner, historia och kriser är det uppenbart att det är en institution som saknar Evangeliet om nåd i Kristus, en som vandrar i mörkret och i dödens skugga.

I motsats till detta kan den sanna Kristna tron vara liten och svag utåt. men inåt, och i huvudsak är det den starkaste kraften på jorden. Samma kraft befriade det mesta av Europa vid Reformationen. Det är den makt och kraft som finns i Kristus Jesus, Herren, och är oskiljaktig från Honom. Med Aposteln Petrus ord “Välsignad är vår Herre Jesu Kristi Gud och Far! I sin stora barmhärtighet har han genom Jesu Kristi uppståndelse från de döda fött oss på nytt till ett levande hopp,”³⁵ Anledningen till vårt förtroende är vårt förhållande till den uppståndna Frälsaren, Herren Jesus Kristus. Han är Herre, den universella Kungen och Härskaren, Präst och Frälsare. Kristus Jesus, vår Herre, är en profet, smord med Anden och försedd med alla gåvor som är nödvändiga för sitt folks undervisning, vägledning och frälsning genom Hans Skrivna Ord, Den Heliga Skrift. Han och Hans Evangelium om nåd är vårt hopp för Europas framtid. Vårt arv är reserverat i himmelen, men på jorden ”bevaras ni genom tron ...” ³⁶Anledningen till vårt förtroende är vårt förhållande till den uppståndna Frälsaren Herren Jesus Kristus. Han är Herre, den Universella Kungen och Härskaren, Prästen och Frälsaren. Kristus Jesus, vår Herre, är en profet, smord med Anden och utrustad med alla gåvor som är nödvändiga för undervisning, vägledning och frälsning av Sitt folk genom Hans skrivna Ord, De Heliga Skrifterna. Han och Hans nåde-Evangelium är vårt hopp för Europas framtid. Vårt arv finns i himlen, men på jorden “bevaras vi av Guds kraft genom tro …“³⁷

Vi kommer ihåg att Guds största makt ofta har upplevts i tider av det största mörker, till exempel tiden för ”18^th century Revival” (1700-talets väckelse) och själva Reformationen. “Det folk som vandrar i mörkret ska se ett stort ljus, över dem som bor i dödsskuggans land ska ljuset stråla fram.” ³⁷ Gud kan, i Sin suveränitet och i Sin gudomliga samordning, föra ett folk till Bibeln, till Hans sanning, frälsning av Nåd Allena, genom Tro Allena, endast genom Kristus. När Han behagar kan Han med ett enda ord av Sin Nåd, förnya Europa genom en handling i Sin makt och göra Sina fiender till Kristi fotpall. Vi ber att Han kommer att ge oss samma tro som Reformatorerna och alla dem i Europas historia som har gett sina liv för den Bibliska sanningen. För Europeiska Unionen ber vi med Herrens profets ord: “Ta oss till dig igen, Herre, så kommer vi tillbaka. Förnya våra dagar som förr.“³⁸ Gud kan sända Sin Ande när Han behagar. Han gjorde det under Reformationens tid; Vi ber att Han kommer att göra det igen nu! Vi kommer ihåg John Owens ord vid en annan vändpunkt i historien. Han talade om sin egen nation, England, vid en tidpunkt för socialt sönderfall, men letade efter väckelse. Vi behöver nu samma tro och förtroende för Storbritannien och för framtiden för hela EU,

“När Gud kommer att göra det, vet jag inte: men jag tror att Gud kan göra det: Han är förmögen att göra det – att kunna förnya alla sina Kyrkor genom att sända Andens gåvor, vars fullhet är med Honom, för att återställa dem i den rätta och utsedda tiden. Och mer; Jag tror verkligen att när Gud har uppnått några ändamål med oss och har tagit bort allt köttets ära, kommer han att förnya trons kraft och härlighet bland oss igen, även i denna nation.”³⁹

Vaka och Be, låt ett Larm ljuda i Sion

Romerska Kyrkan är en av de stora aktörerna i den nya världsordningens “smygande totalitarism” (New World Order). Hennes tanke med EU är en stor del av den globala strategin som visar sig. Vi måste vaka och be eftersom “Fjärde riket” kommer ut ur sitt embryo. Förr var en väktare förväntad att vakta mot rånare och sådana som störde lugnet. Vi är alla befallda att vara väktare, “att vaka och be”. Det har varit en fruktansvärd apati som har drabbat Guds hus, en likgiltighet mot det tydliga hotet mot våra forna friheter och Protestantiska identiteter från både EU och Romerska Kyrkan. Som Herrens väktare idag ska vi varna för falska lärare och falsk religion. Vi ska se och urskilja handlingar och ord från den som skulle försöka ersätta Evangeliet med avfall och tyranni. Vår uppgift under Gud är att låta ett larm ljuda, “Blås i basun på Sion, låt larmet ljuda på mitt heliga berg så att alla som bor i landet darrar, för Herrens dag kommer, den är nära,“⁴⁰ Nu ännu mer än i gamla dagar, ska Herrens befallningar lydas: “Människobarn, jag har satt dig till väktare för Israels hus. När du hör ett ord från min mun ska du varna dem från mig.”⁴¹ När vi tar ställning, så ber vi också att vi ska få se Guds kraft jobba i Europa, “Men de som hoppas på Herren får ny kraft, de lyfter med vingar som örnar. De springer utan att mattas, de vandrar utan att bli trötta.”⁴² Vi är skyldiga Herren Jesus Kristus för den frihet som vi ändå njuter av. Genom Sin Trofasthet och fullkomliga Offer har Han uppfyllt kraven i den Heliga Gudens brutna lag. Det är Han, Guds Son, som har gjort oss fria. “Om Guds Son ska frigöra dig, kommer du verkligen att vara fri.”

Det finns äkta enhet hos alla sant troende över hela världen. Det finns bara en tro. Alla sant troende förvandlas av samma Helige Ande och mottar samma Nådens arbete som placerar dem i den Älskade. I Kristus Jesus är vi andligt ett och kallas för att stå fasta i denna frihet och stå fasta i Hans sanning. “Till denna frihet har Kristus gjort oss fria. Stå därför fasta och låt er inte tvingas in under slavoket igen.”⁴³

Tillstånd ges av författarna att kopiera den här artikeln om det görs i sin helhet utan några ändringar.

Tillstånd ges också att posta denna artikel i sin helhet på Internet-webbsidor.

Våra web-sidor: www.bereanbeacon.org och http://reformationfaith.com

Slutnoter

[1] Bible League Quarterly (20 Thistlebarrow Road, Salisbury SP1 3RT, England) Oct-Dec 1981

[2] Date: 2003-08-31 Code: ZE03083104 http://www.zenit.org/english/ 9/3/03

[3] DOMINUS IESUS September 5th 2000 Para 4 www.vatican.va/roman_curia/congregations/ cfaith/documents/rc_con_cfaith_doc_20000806_dominus-iesus_en.html

[4] Ibid., Para. 17

[5] Ibid., Para. 17

[6] Henry Denzinger, The Sources of Catholic Dogma, Tr. by Roy J Deferrari from Enchiridion Symbolorum, 13th ed (B. Herder Book Co., 1957), #469

[7] Sunday Telegraph, July 21st 1991

[8] Eccelsia in Europa, Para. 116 www.vatican.va/holy_father/john_paul_ii/apost_exhortations/documents/hf_jp-ii_exh_20030628_ecclesia-in-europa_en.html 9/23/03

[9] Ibid, Para. 20, 7/15/03 Bolding in any quotation indicates emphasis added in this paper unless otherwise noted.

[10] DOMINUS IESUS, Para. 16

[11] Ibid. Para 17

[12]Adrian Hilton, “Render unto the Pope”, The Spectator, 30 August, 2003, http://www.spectator.co.uk/article.php3?table=old&section=current&issue=2003-11-15&id=3450&searchText= 11/17/2003

[13] Catechism of the Catholic Church (Liguori, MO: Liguori Publications, 1994) Para. 1129

[14] Vid Treaty of Rome, Articles 164-188

[15] The Northwest Technocrat, 1962

[16] Sunday Telegraph, 25 August 1991

[17] See Frederick Forsyth “The Abolition of Habeas Corpus” and Lord Stoddart on Corpus Juris, www.bullen.demon.co.uk 11/18/03

[18] Ambrose Evans-Prtichard, “Few willing to spoil the party for Giscard” in www.telegraph.co.uk/news/main.jhtml?xml=/news/2003/06/14/weu14.xml 6/17/03

[19] Ambrose Evans-Pritchard worldwatchdaily.org/index.cfm/ fuseaction/home.sa/a/9699 7/7/03 See also Noel Malcolm Daily Telegraph 28/7/03 ‘A Federal Constitution with the Heart of a Manifesto’ http://www.telegraph.co.uk/opinion/main.jhtml?xml=%2Fopinion%2F2003%2F07%2F28%2Fdo2801.xml 11/17/03

[20] www.euroscep.dircon.co.uk/corpus4.htm 11/18/03

[21] Code of Canon Law, Latin-English ed., New English Tr. (Wash. DC: Canon Law Society of America, 1983) Can. 1404. All canons are taken from this source, unless otherwise stated.

[22] Canon 1405, Sec.1 Can. 1401:1 states, “By proper and exclusive right the Church adjudicates: 1. cases which regard spiritual matters or those connected to spiritual matters.”

[23] These EU figure-symbols can wee see on the Internet: www.pointsoftruth.com/beastarises.html 7/7/03; http://fp.thebeers.f9.co.uk/europe.htm 7/7/03; http://groups.yahoo.com/group/PatriotSaints/message/270 7/7/03; www.ianpaisley.org/article.asp?ArtKey=eu4 7/7/03

[24] For fuller treatment, see J. A. Wylie, The History of Protestantism (Rapidan, VA 22733: Hartland Publications, 2002) Orig. publ. 1878. Four vols, particularly Vol. I, Ch. 3 “Development of the Papacy from the Time of Constantine to Hildebrand”.

[25] For further detail, see Adrian Hilton, The Principality and Power of Europe: Britain and the emerging Holy European Empire (Box 67, Ricksmanworth, Herts WD3 5SJ, U.K.: Dorchester House, 2000) p. 55.

[26] Documentation on these EU symbols are found on the following WebPages: www.pointsoftruth.com/beastarises.html 7/7/03;

http://fp.thebeers.f9.co.uk/europe.htm 7/7/03; http://groups.yahoo.com/group/PatriotSaints/message/270 7/7/03;

www.ianpaisley.org/article.asp?ArtKey=eu4 7/7/03

[27] Robert d’Harcourt, “Franz von Papen l’homme a` tout faire…” (L’Aube, 3 Oct. 1946) in The Vatican Against Europe by Edmond Paris, Tr. from French by A. Robson, First English Ed 1961 (184 Fleet Street, London, EC4: The Wickliffe Press, 1961) p. 271

[28] Libres Propos, Flammarion, Paris 1952

[29] Edmond Paris, The Vatican Against Europe (London: Wycliffe Press, 1961)

[30] The Vatican’s Holocaust (Springfield, MO: Ozark Books, 1986)

[31] Sunday Telegraph, 15 September 1991

[32] “No computation can reach the numbers who have been put to death, in different ways, on account of their maintaining the profession of the Gospel, and opposing the corruptions of the Church of Rome. A MILLION poor Waldenses perished in France; NINE HUNDRED THOUSAND orthodox Christians were slain in less than thirty years after the institution of the order of the Jesuits. The Duke of Alva boasted of having put to death in the Netherlands, THIRTY-SIX THOUSAND by the hand of the common executioner during the space of a few years. The Inquisition destroyed, by various tortures, ONE HUNDRED AND FIFTY THOUSAND within thirty years. These are a few specimens, and but a few, of those which history has recorded; but the total amount will never be known till the earth shall disclose her blood, and no more cover her slain” John Dowling, History of Rome in Scott’s Church History, Book 8

[33] J.A. Wylie, The Papacy, Book III. Chapter III, “Influence of Popery on Government”

www.wayoflife.org/papacy/03-03.htm 9/25/03

[34] Our Sunday Visitor’s Catholic Almanac 1998 (Huntington, IN: &nb
sp;Our Sunday Visitor, Inc., 1997) p.168

[35] The Catholic Almanac 1998, p171

[36] I Peter 1:3

[37] I Peter 1:5

[38] Isaiah 9:2

[39] Lamentations 5:21

[40] John Owen, The Works of John Owen (Johnstone & Hunter, 1850-53; Reprinted by The Banner of Truth Trust, Edinburgh EH12 6EL, 1976) Vol. 9, p 514

[41] Joel 2:1

[42] Ezekiel 3:17

[43] Isaiah 40:31

[44] Galatians 5:1