500 År Senare Är Påven Fortfarande Antikrist

Av Richard Bennett och Stuart Quint

Romerska Katolska Kyrkans propagandamaskin växer kraftigt under 2017. Rom fortsätter att genomföra sin stora strategi inriktad mot okunniga Evangelikala definierade vid Andra Vaticankonciliet för över 50 år sedan:

“… lite i taget, eftersom hindren för den perfekta Kyrkliga nattvarden övervinns, kommer alla Kristna att samlas i ett gemensamt firande av eukaristin …”[1] Påve Franciskus har fortsatt att minimera skillnaderna mellan Rom och de som tror på Bibeln. [2] Vissa Evangelikala har börjat följa Påven. [3] Sanningen är att orsakerna till de som är lojala mot Kristi evangelium att protestera nu, förblir lika giltiga idag som för 500 år sedan. Ett stort tvisteområde är de omättliga ambitionerna och påståenden från Roms Påve.

Den 31 oktober 1517 spikade Reformatorn Martin Luther upp sina 95 teser på kyrkdörrarna i Wittenberg. Han protesterade mot den Romerska Katolska kyrkans avsteg från Jesu Kristi Evangelium. Denna händelse markerade början på den stora Reformationen. Till sist vände Luthers uppmaning till reformering till separation från Rom på grund av dess intensiva motstånd mot den Heliga Skriftens läror. Denna uppmaning till separation sträckte sig över hela Tyskland och hela Europa. Påvedömets karaktär och giltighet förblir en omfattande tagg med stridigheter. Rom hävdar att Påven är ställföreträdare eller ersättare för Kristus. Luther och andra Bibel-troende genom århundradena, ser Påven som Kristi fiende. Har Rom ändrat sin ställning angående Påvens absoluta makt? Vad säger Guds ord om problemet?

Den sanna ställföreträdaren till Kristus

Den Helige Ande är Kristi sanna ställföreträdare. Innan Han återvände till Gud, Fadern i himlen, lovade Jesus Kristus sina lärjungar, att en annan skulle komma och tjäna som Hans ersättare på jorden för att instruera dem i all sanning och påminna dem om allt Han redan hade lärt dem. Herren Jesus Kristus ord var; “Men Hjälparen, den helige Ande som Fadern ska sända i mitt namn, han ska lära er allt och påminna er om allt som jag sagt er.” [4]

När det gäller denna tredje Treenighetsperson som skulle vara Hans ersättare lovade Herren att “Och när han kommer ska han överbevisa världen om synd och rättfärdighet och dom.” [5] Den Helige Ande övertygar människor om synd eftersom han får syndare att inse sitt förlorade tillstånd och sitt behov av Guds förlåtelse i Jesus Kristus. Den Helige Ande för en själ från ett tillstånd av dödlighet och uppror i synd till förlåtelse och liv i Kristus. Detta beror på att vår medfödda benägenhet är utsatt för synden; inget annat än gudomlig kraft kan leda till vår frälsning. [6] Detta mirakel av nåd talas om i Skriften som “och hur oerhört stor hans makt är i oss som tror, därför att hans väldiga kraft har varit verksam” [7]

I de troendes liv har den Helige Ande full, omedelbar och universellt inflytande. Skrifterna lär oss att “Herren är Anden, och där Herrens Ande är, där är frihet. 18 Och alla vi som med obeslöjat ansikte ser Herrens härlighet som i en spegel, vi förvandlas till en och samma bild, från härlighet till härlighet. Det sker genom Herren, Anden.” [8] Andens verk omvandlar; vi ändras från en grad av härlig nåd till en annan, tills vi med samma nåd en dag kommer att bli fullkomliga i honom i ära för evigt i himlen. Hur mycket bör vi som Kristna prisa den heliga och fullständiga tjänsten av den Helige Ande!

Franciskus hädande anspråk som Kristi ställföreträdare

Även 500 år efter inledningen av Reformationen, har Rom inte backat från sin uppblåsta uppskattning av Påvedömet. I motsats till vad Jesus säger, insisterar Rom på att hennes Kyrkas huvud är dess ersättare eller “ställföreträdare”:

“Påven, Biskop i Rom och Petrus efterträdare är den eviga och synliga källan och grunden för Biskoparnas och hela sällskapet av troende.” “För den Romerska Påven, på grund av sitt ämbete som Kristi ställföreträdare, och som pastor för hela Kyrkan har full, universell och högsta makt över hela Kyrkan, en makt som han alltid kan utöva.” [9]

Trots den tydliga undervisningen i Skriften om den Heliga Andes tjänst försöker Vatikanen fortfarande att tillskansa sig Hans roll. Rom säger dogmatiskt: “Påven har av gudomlig institution högsta, fullständig, omedelbar och universell makt för vård av själar.” [10] Det är omöjligt för en dödlig människa som Påve Franciskus att åtnjuta av en sådan “högsta, full, omedelbar och universell makt för vård av själar “! Sådana absurda påståenden skulle innebära att Påven var utrustad med gudomlig kraft!

Påvens centrala auktoritet, genom vilken han dömer allting, kallas officiellt med termen “Heliga Stolen” snarare än “Vatikanen”. Termen Heliga Stolen står för Kyrkans centrala myndighet, som omfattar den lilla suveräna staten Vatican City. Men det “universella” omfånget av ovanstående citat avslöjar också Roms ambitioner bortom Vatikanstaten. Faktum är att helgedomen hävdar att de representerar en världsomspännande gemenskap och inte bara medborgarna i Vatikanstaten. Påven är chef för en suverän stat och samtidigt en central myndighet till en världsomspännande gemenskap! Dessutom definierar Roms Code of Canon Law sin syn på den myndighet på Heliga stolen ”Den första See bedöms inte av någon” [11]

Påvedömet förklarar sig vara högsta möjliga instans, inte ansvarig inför någon! Endast Påven bedömer vad som är rätt och fel, samtidigt som man kräver att ingen kan fördöma detta. Oförskämdheten från den Heliga stolen når sin höjdpunkt i de civila och politiska arenor när den förkunnar: ”Det är helt och hållet Påvens rätt att själv döma … dem som innehar den högsta civila positionen i en stat …”. [12] Med andra ord står Påven över alla världsledare och har rätt att döma de som styr länderna!

Man bör inte luras av Vatikanstatens lilla fysiska storlek. Medan Vatikanstaten ytmässigt är den minsta oberoende staten i världen (ca 50 hektar), har den Romerska staten återskapat sig som en av de största i politisk intrig. För att citera den Katolske historikern Lord Acton är Vatikanen “fienden som döljer sig bakom krucifixet.” [13] Detta härrör från det faktum att Rom har återupprättats som en suverän stat med civilmakt, vilket medför stor svaghet i nationell och internationell rätt, särskilt i de länder där hon har Påvliga ambassadörer.

För närvarande upprätthåller hon civila relationer med 174 länder på ambassadnivå. Enligt den Katolska almanacken “En apostolisk nuncio rankas diplomatiskt som ambassadör extraordinär och befullmäktigad … en nuncio har företräde bland diplomater i det land som han är ackrediterad och fungerar som dekan för diplomatkåren vid statliga tillfällen.” [14] Påvliga Roms historia, det vill säga hennes uppenbara fördjupning i det förflutna och hennes nuvarande återuppstående i moderna angelägenheter, verkar motsvara beskrivningen av Skökan Babylon efter vilken världen förundras, uppenbarad i Uppenbarelseboken 17.

Det Påvliga redskapet för att styra människors själar

I motsats till den Helige Anden som bryr sig om själar med sin egen kraft, är Påve Franciskus själv inte förmögen att administrera “universell makt i vård av själar”. Därför kräver Påven Franciskus en stor hierarki av hantlangare för att styra folket. Denna makthierarki, även känd som “the Magesterium”, består av Kardinaler, Titulära Patriarker, Ärkebiskopar, Metropolitans, Ställföreträdande Ärkebiskopar, stifts Biskopar, Biskopar, episkopala kyrkoherdar, Eparches, Apostoliska Kyrkoherdar, Apostoliska Prefekter, Apostoliska Administratörer och Vikars General. [15]  Denna hierarkis auktoritet sträcker sig till präster som försöker utöva Roms härskande över lokala sällskapsmedlemmar. Påve Franciskus utarbetar ett instrument för kontroll som utövas av det Romerska prästerskapet:

“Men det räcker inte att bara fråga Herren om förlåtelse i sitt eget sinne och hjärta, för Jesus själv anförtrodde Kyrkan syftet med syndens förlåtelse. Det är nödvändigt att ödmjukt och tillförlitligt bekänna sina syndar till en Kyrkans predikant. Vid firandet av detta sakrament representerar prästen inte bara Gud utan också hela samfundet.” [16]

Bibeln motsäger Franciskus, “Om vi säger att vi inte har synd, bedrar vi oss själva och sanningen finns inte i oss. 9 Om vi bekänner våra synder, är han trofast och rättfärdig så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet.” [17] Tiden tillåter inte en omfattande diskussion om de många sinnliga skandaler som Katolska präster och hierarkier begått. [18] Resultatet av Påve Franciskus bedrägeri är “Med ondskans alla konster bedrar han dem som går förlorade, eftersom de inte tog emot kärleken till sanningen så att de kunde bli frälsta.” [19] Sådan avfällighet kännetecknas, inte av öppen fientlighet, utan genom hyckleri och bedrägeri, som för världen verkar rättfärdigt och heligt. Avfällighet är ett upphävande av det sanna Evangeliet och sann gudsfruktan.

Slutsats: Den Romerske Påven fortsätter 500 år senare att stå emot Kristus

En undersökning av Påve Franciskus ämbete avslöjar tydligt hans förbindelse till Kristus. Han är inte “Kristi ställföreträdare”. I stället förhärligar han sig som “i stället för” eller “Anti”, Kristus. Romerska Katoliker hänvisar till Påven som “Hans Helighet”. [20] En sådan titel tillhör enbart Gud. Gud är den enda Existens vars natur är Helig. [21] Vad beträffar Påvens antagna titel, “Hans Helighet”, hävdar den Romerska Katolska kyrkan följande gudomliga attribut: “Den högste Pontiffen har i kraft av sitt ämbete en ofelbar undervisningsmyndighet när han som högsta pastor och lärare till alla de troende … proklamerar han med en slutgiltig handling att en doktrin om tro eller moral ska hållas som sådan.” [22] Påvedömets påstående om ofelbarhet strider mot Guds ställning som verkligt ofelbar. Således upphöjer Roms officiella påstående i verkligheten Påven “över allt som kallas Gud” (“above all that is called God.”) [23] Likaså gav Kristus Jesus förtjänade rättfärdighet efter uppståndelsen honom “All makt … i himmel och på jorden“. [24] Men som tidigare sagts tar Påven själv åt sig den obegränsade auktoriteten för “universell vård av själar” och kan inte bedömas av någon.

Medan tid finns kvar innan Kristus återvänder och besegrar Sina fiender, låt oss fly från den falska religionen hos Påvar som motsätter sig Honom. Låt oss istället lära oss att ödmjukt lyda Herrens Jesu Kristi råd och befallning till oss. “De binder ihop tunga bördor och lägger på människornas axlar, men själva vill de inte röra ett finger för att lätta på dem. 5 Alla sina gärningar gör de för att bli sedda av människor. De gör sina böneremmar breda och sina hörntofsar stora. 6 De älskar att få hedersplatserna vid festmåltiderna och de främsta platserna i synagogorna, 7 och de vill gärna bli hälsade på torgen och kallas rabbi av människorna. 8 Men ni ska inte låta er kallas rabbi, för en är er Mästare och ni är alla bröder. 9 Och kalla inte någon på jorden er fader, för en är er Far, han som är i himlen.” [25]

  1. Vatican Council II, Document No. 32, Unitatis Reintegratio, Decree on Ecumenism, 21 November 1964, Vatican Council II: The Conciliar and Post Conciliar Documents, 1981 edition, Austin Flannery, Gen. Ed., Ch.1, Para.4, 457. ↑
  2. See our article “Vatican Fake News: The Reformation Is Over” on bereanbeacon.org. ↑
  3. See Luke Coppen, “The Pope’s Great Evangelical Gamble”, Catholic Herald(July 23, 2015) on http://www.catholicherald.co.uk/issues/july-24th-2015/the-popes-great-evangelical-gamble/ accessed on August 11, 2017. Popular author and minister Rick Warren vehemently defends his cooperation with the Roman Church. See Mark Woods, “Rick Warren on Roman Catholicism: ‘We have more in common than what divides us.”, Christian Today (December 5, 2014) on https://www.christiantoday.com/article/rick.warren.on.roman.catholicism.we.have.more.in.common.than.what.divides.us/43942.htm accessed on August 11, 2017. ↑
  4. Joh 14:26. ↑
  5. Joh 16:8 ↑
  6. See Rom 3:9-20 and Ef 2:1-6. ↑
  7. Ef 1:19, 29 ↑
  8. 2 Kor 3:17-18 ↑
  9. Catechism of the Catholic Church,Second Edition (1994: Libreria Editrice Vaticana, Vatican City), Paragraph 882. Authors’ emphasis. ↑
  10. Catechism, Para 937. ↑
  11. Code of Canon Law, Latin-English Edition (1983: Canon Law Society of America, Washington D.C.), Canon 1404. ↑
  12. , Canon 1405. ↑
  13. John Emerich Edward Dalberg, Lord Acton, Selections from the Correspondence of the First Lord Acton, Vol. 1 (Cardinal Newman, Lady Blennerhassett, W.E. Gladstone)(1917: Longmans, Gree and Co., London), 55 as quoted in Gertrude Himmelfarb, Lord Acton: A Study in Conscience & Politics (2015: Acton Institute for the Study of Religion & Liberty, Grand Rapids, MI), 151. See also our article “Vatican Prepares to Control Through Civil Law” on bereanbeacon.org↑
  14. Matthew E. Bunson, Our Sunday Visitor’s Catholic Almanac 2001 Edition(2000: Our Sunday Visitor, Inc., Huntington, IN), 277. ↑
  15. For more details, see Matthew E. Bunson, Our Sunday Visitor’s Catholic Almanac 1998 Edition(1997: Our Sunday Visitor, Inc., Huntington, IN), 141-142. ↑
  16. “The Beauty of Mercy: Pope Francis and Confession”, Catholic Conference of Catholic Bishops(2016) on http://www.cccb.ca/site/images/stories/pdf/The_Beauty_of_Mercy_-_Francis_and_Confession.pdf accessed on August 6, 2017. ↑
  17. I Joh I.8,9 ↑
  18. See Madison Park, “Timeline: A Look at the Catholic Church’s Sex Abuse Scandals”, CNN (June 29, 2017) on http://www.cnn.com/2017/06/29/world/timeline-catholic-church-sexual-abuse-scandals/index.htmlaccessed on August 11, 2017. For the latest scandal on orgies within the upper Roman hierarchy, see Jason Horowitz and Laurie Goodstein, “Vatican Sex Abuse Scandal Reveals Blind Spot for Francis”, The New York Times (June 29, 2017) on https://www.nytimes.com/2017/06/29/world/europe/cardinal-pell-charges-australia.html accessed on August 11, 2017. ↑
  19. 2 Tess 2:10 ↑
  20. See https://va.usembassy.gov/embassy-consulates/vatican-visit/writing-to-his-holiness/accessed on August 10, 2017. ↑
  21. Upp 15:4, I Sam 2:2 ↑
  22. Code of Canon Law, Canon 749, Section 1. ↑
  23. The Greek word for “above” can mean “in a place of” or “as much as.” This latter meaning appears more applicable to the position of the Pope as “in the place of”, rather than “above”, God, cf. James Strong, Strong’s Greek and Hebrew Dictionary of the Bible, #1909. ↑
  24. Matt 28:18 ↑
  25. Matt 23:4-9 ↑
Print Friendly, PDF & Email